Under september och oktober har vi haft flera m\u00f6ten, nya medarbetare har tillkommit och saker har klarnat p\u00e5 olika plan.<\/p>\n
Medarbetare Vi har tr\u00e4ffat Henrik Andersson, en ung regiss\u00f6r med inriktning p\u00e5 opera och flera upps\u00e4ttningar bakom sig. Han g\u00e5r masterutbildning i regi p\u00e5 Malm\u00f6 teaterh\u00f6gskola och skall vara med och arbeta med regi i S\u00e5ngl\u00f6sa. Han kommer kanske ocks\u00e5 att anv\u00e4nda arbetet som ett av sina slutprojekt. Det skulle vara roligt om vi kan komma till Malm\u00f6 och visa och prata om arbetet p\u00e5 h\u00f6gskolan.<\/p>\n Han skall arbeta tillsammans med koreografen Eva Ingemarsson som skall st\u00e5 f\u00f6r regi. P\u00e5 det viset f\u00e5r NewOpera CO b\u00e5de input och energi fr\u00e5n en ny medarbetare, och stadga och kunnande fr\u00e5n en som varit med f\u00f6rr. Det k\u00e4nns bra.<\/p>\n <\/p>\n Om s\u00e5ng och olika l\u00e5sningar<\/strong><\/p>\n Karin i kyrkan<\/span> My beh\u00f6ver allt st\u00f6d hon har<\/span> Men nu har hon b\u00f6rjat ta problemen p\u00e5 allvar, g\u00e5r hos logoped och s\u00e5ngpedagog och h\u00e5ller p\u00e5 att hitta helt nya dimensioner i r\u00f6sten som kommer med st\u00f6det och tilliten till de egna m\u00f6jligheterna.<\/p>\n Niklas skriker s\u00f6nder<\/span> Speciell b\u00e4ring f\u00f6r S\u00e5ngl\u00f6sa f\u00e5r en ber\u00e4ttelse om en v\u00e4n som hade en schizofren far och v\u00e4ldigt fin kontakt med honom. De sista \u00e5ren kunde de egentligen bara kommunicera genom s\u00e5ng. Nu \u00e4r han borta, och v\u00e4nnen har stor problem att sjunga eftersom det v\u00e4cker s\u00e5 starka k\u00e4nslor kring sorgen \u00f6ver f\u00f6rlusten av fadern. Karin ber\u00e4ttar att hon i sitt fiolspel egentligen f\u00f6rs\u00f6kt uppfylla andras dr\u00f6mmar. B\u00e5de Karin och Johannes tog time-out fr\u00e5n det klassiska utbildningssystemet f\u00f6r att sedan hitta tillbaks till sin spelgl\u00e4dje. Och My som var jazzpianist p\u00e5 musikgymnasiet och som till sist bara kunde spela en enda ton. Och den tyckte hon var hemsk. D\u00e5 gick hon \u00f6ver till s\u00e5ng.<\/p>\n Det \u00e4r tankev\u00e4ckande hur vanliga och generella s\u00e5dana upplevelser av f\u00f6rtryckande och h\u00e4mmande mekanismer verkar vara bland professionella musiker. Det m\u00e5ste vara v\u00e4ldigt kontraproduktivt och spoliera m\u00e5nga karri\u00e4rer. Andra k\u00e4nner s\u00e5 f\u00f6r matematik, gymnastik, sin kropp, skrivandet, l\u00e4sandet osv. Kanske borde vi g\u00f6ra en lista \u00f6ver exempel p\u00e5 s\u00e5dana f\u00e4rdigheter.<\/p>\n Vi talar ocks\u00e5 om r\u00e4dslan f\u00f6r att det skall bli pinsamt n\u00e4r man skall g\u00f6ra n\u00e5got inf\u00f6r andra. Hur man d\u00e5 ofta agerar lite f\u00f6rsiktigt f\u00f6r att vara s\u00e4ker. Man v\u00e5gar inte spela ut, inte ge av sig sj\u00e4lv. Och s\u00e5 blir det ingenting.<\/p>\n Om n\u00e5gon annan ser ett fel blir det l\u00e5sning. Varf\u00f6r kan man inte lita till det man sj\u00e4lv kan och vill? Det finns m\u00e5nga roliga m\u00f6jligheter med orkestern som kan ta olika roller b\u00e5de som k\u00f6r eller i individuell s\u00e5ng. En musiker kan resa sig och pl\u00f6tsligt vara karakt\u00e4r. 1) Det \u00e4r detta med varf\u00f6r hon inte kan sjunga. N\u00e4r vi i gruppen pratar om s\u00e5ngproblem handlar det om olika l\u00e5sningar f\u00f6r att man inte kan g\u00f6ra som man tror det f\u00f6rv\u00e4ntas, eller som man vill. I S\u00e5ngl\u00f6sa menar vi att det skall bero p\u00e5 ett trauma. Att hon och hennes mamma brukade sjunga, och nu \u00e4r mamma borta.<\/p>\n 2) Detta att hon \u00e4r s\u00e5 ledsen \u00e4r ju rimligt. Men hur rimmar det med att hon har ett trauma och kanske inte riktigt fattar hur ledsen, avst\u00e4ngd och sp\u00e4nd hon \u00e4r. Det vore ju p\u00e5 ett s\u00e4tt mer rimligt att hon var avm\u00e4tt sorgsen och sen blev ledsen n\u00e4r hon v\u00e5gar se sorgen. Annars \u00e4r det ju \u00e5terigen s\u00e5 att det skulle vara mer rimligt att hon \u00e4r s\u00e5 ledsen f\u00f6r att hon har v\u00e4ldigt\u00a0d\u00e5lig sj\u00e4lvk\u00e4nsla och\u00a0f\u00e5tt f\u00f6r sig att hon verkligen inte kan sjunga .<\/p>\n 3) Sen \u00e4r det oklart hur de tre f\u00f6rsta uppgifterna skall utformas. H\u00e4r borde vi faktiskt g\u00f6ra listor \u00f6ver saker som kan ske. N\u00e4r hon skall m\u00f6ta det sv\u00e5ra, tycka om sig sj\u00e4lv och v\u00e5ga vara n\u00e4ra andra.<\/p>\n En annan tr\u00e5d handlar om ledsamheten. Att den m\u00e5ste f\u00e5 finnas. Att det \u00e4r OK. Det \u00e4r kanske s\u00e5 det skall sluta. Att det \u00e4r OK att hon gr\u00e5ter. Kanske att hon kan uppleva och g\u00e5 igenom sin sorg? Sen k\u00e4nner jag ocks\u00e5 en os\u00e4kerhet kring spr\u00e5k och form. I skissen har jag skrivit p\u00e5 som i en klassisk fabel med en god ugglefar. Jag \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5 om det skall vara v\u00e4gen, eller om det skall bli ett mer vardagligt spr\u00e5k, varvat med ramsor, rim och poesi. Och hur rytmen mellan S\u00e5ngl\u00f6sa, k\u00f6ren och eventuella karakt\u00e4rer skall se ut. Ja, det finns en del att fundera \u00f6ver.<\/p>\n Och hur g\u00e5r det med den galna sido-storyn om Uppskjutet? Kan n\u00e5gon i orkestern d\u00e5 och d\u00e5 resa sig och insistera p\u00e5 att f\u00e5 ber\u00e4tta sin historia? Bara s\u00e5d\u00e4r\u2026<\/p>\n <\/p>\n Om att v\u00e5ga g\u00e5 dit man vill.<\/p>\n Eller om vad det \u00e4r man inte tycker om hos sig sj\u00e4lv. Vet aldrig vad jag vill. Har ingen \u00e5sikt. V\u00e5gar inte r\u00e4cka upp handen. M\u00e4rks aldrig p\u00e5 skolg\u00e5rden. V\u00e5gar inte ta plats.<\/p>\n Ja, det g\u00e4ller att inte vara f\u00f6r blyg, och att inte ta f\u00f6r mycket plats. Det \u00e4r sv\u00e5rt att vara r\u00e4tt. I \u00f6vrigt skall jag skriva text, och jag kommer att ta hj\u00e4lp av Lena Fridell, Eva Ingemarsson i det arbetet, samt bolla med ensemblen. <\/p>\n \/\/Niklas<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" 16 oktober Under september och oktober har vi haft flera m\u00f6ten, nya medarbetare har tillkommit och saker har klarnat p\u00e5 olika plan. Medarbetare My Engstr\u00f6m Renman p\u00e5 s\u00e5ng och Lena Fridell har varit klara sedan i v\u00e5ras. Nu \u00e4r det ocks\u00e5 best\u00e4mt att Karin Wiberg skall spela fiol, Johannes Bergion cello och Niklas Ryd\u00e9n piano. … <\/p>\n
\n<\/strong>My Engstr\u00f6m Renman p\u00e5 s\u00e5ng och Lena Fridell har varit klara sedan i v\u00e5ras. Nu \u00e4r det ocks\u00e5 best\u00e4mt att Karin Wiberg skall spela fiol, Johannes Bergion cello och Niklas Ryd\u00e9n piano. Alla musiker kommer ocks\u00e5 att medverka som s\u00e5ngare i olika roller, och som k\u00f6r.<\/p>\n
\nSamtal
\n<\/strong>Annars har vi p\u00e5 de tre m\u00f6ten vi haft pratat mycket om ber\u00e4ttelsen och om hur vi sj\u00e4lva kan relatera till S\u00e5ngl\u00f6sa och till det hon upplever. Det har blivit t\u00e4nkv\u00e4rda reflektioner som jag kommer att ta med mig in i skrivandet. H\u00e4r f\u00f6ljer lite sammanfattning och tankar kring det vi tagit upp.
\n<\/strong><\/p>\n
\nDet \u00e4r intressant att b\u00e5de Karin, My och Niklas har klara och tydliga erfarenheter av l\u00e5sningar och nojor i samband med s\u00e5ng. Karin ber\u00e4ttar att hon kommer fr\u00e5n en milj\u00f6 med mycket s\u00e5ng, men att hon slutade sjunga efter en misslyckad konsert. Som \u00e5tta\u00e5ring skulle hon upptr\u00e4da i en kyrka inf\u00f6r publik. N\u00e4r hon stod d\u00e4r gick det pl\u00f6tsligt inte att sjunga ut, hon tappade texten och allt blev fel. Efter denna dramatiska h\u00e4ndelse har hon inte sjungit inf\u00f6r andra \u00e4nda tills hon f\u00f6r tre \u00e5r sedan b\u00f6rjade sjunga k\u00f6r i pop-sammanhang.<\/p>\n
\nMy har en hel arsenal av hemska upplevelser kring sjungandet. Hon bytte jazzpianot mot s\u00e5ng i slutet av musikgymnasiet och har sedan g\u00e5tt flera utbildningar och blivit etablerad s\u00e5ngerska. Men hon har haft st\u00e4ndiga problem med r\u00f6sten. I efterhand kan hon konstatera att hon slarvat f\u00f6r mycket med tekniken, egentligen aldrig \u00f6vat, och inte sjungit med n\u00e5got vettigt st\u00f6d. Detta tillsammans med alla prestationskrav och andras f\u00f6rv\u00e4ntningar har gjort att hon v\u00e4ldigt ofta hamnat fel i sjungandet n\u00e4r det v\u00e4l g\u00e4llt. P\u00e5 konserter har r\u00f6sten inte velat vara med, hon har inte kunnat g\u00f6ra det hon vill eller brukar kunna, och nu, n\u00e4r hon b\u00f6rjat i Hellsongs och haft massa spelningar, har r\u00f6sten helt enkelt inte h\u00e5llt och de har f\u00e5tt st\u00e4lla in ett antal konserter. Hon tar i f\u00f6r mycket, skriker sig hes, och sen s\u00e5 g\u00e5r det inte mer. Med detta som bakgrund \u00e4r hon ju helt perfekt i rollen som S\u00e5ngl\u00f6sa!<\/p>\n
\nNiklas ber\u00e4ttar om ett sjungande som alltid funnits med, som musikterapeut, i coverband, i kyrkan, p\u00e5 fester. Men ocks\u00e5 om l\u00e5sningar. Han har alltid besv\u00e4rats av att han haft en skrovlig grundton och f\u00f6rs\u00f6kt d\u00f6lja detta genom att sjunga “snyggt” vilket ofta blivit sp\u00e4nt. Han har ocks\u00e5 sjungit blues och rock i band d\u00e4r idealet varit rocks\u00e5ngare i h\u00f6gt tenorl\u00e4ge och ofta skrikit s\u00f6nder sig i d\u00e5liga h\u00f6gtalarsystem. Detta gav en d\u00e5lig sj\u00e4lvvald, och n\u00e4r kolleger i band antytt att man kanske \u00e4nd\u00e5 skall arbeta med riktiga s\u00e5ngare har os\u00e4kerheten tagit \u00f6ver. Idag har han accepterat sin egen klang och insett att bara han sjunger tystare och g\u00e5r med i klangen fungerar det utm\u00e4rkt. Arbetet med nyopera har ocks\u00e5 gett mycket kunskap om intonering, textl\u00e4sning och s\u00e5ng \u00f6verhuvud taget. Men i kyrkan l\u00e5ser det sig fortfarande i en m\u00e4rklig sp\u00e4nning som uppst\u00e5r ur de h\u00f6ga l\u00e4gena, att man sjunger ganska svagt och g\u00e4rna skall ha en lite klassisk touch.<\/p>\n
\nH\u00f6ga l\u00e4gen
\n<\/strong>Vi pratar ocks\u00e5 om det m\u00e4rkliga i att alla jazzl\u00e5tar och psalmer i b\u00f6cker st\u00e5r i l\u00e4gen som \u00e4r helt hoppl\u00f6sa speciellt f\u00f6r kvinnor. Hur man d\u00e4rf\u00f6r under livet f\u00e5r g\u00e5 igenom epoker av sjungande d\u00e4r man \u00e4r tvungen att sjunga i f\u00f6r h\u00f6ga tonarter.<\/p>\n
\nSnygg-s\u00e5ng
\n<\/strong>Det finns f\u00f6rv\u00e4ntningar inom s\u00e5ng. Man skall ha snygg, ren klang, ingen skarv, klara h\u00f6ga l\u00e4gen, inte ha l\u00e4ckage, inte sjunga falskt, st\u00e5 still n\u00e4r man sjunger. S\u00e5dant h\u00e4mmar, och f\u00f6r att hitta sin egen kapacitet m\u00e5ste man sl\u00e4ppa alla m\u00e5sten och b\u00f6rja d\u00e4r man sj\u00e4lv \u00e4r.
\n<\/strong><\/p>\n
\nS\u00e5ng och trauman
\n<\/strong>Under samtalen kommer flera ber\u00e4ttelser om hur s\u00e5ng kan n\u00e5 fram d\u00e4r inget annat fungerar. Som Niklas farmor som l\u00e5g p\u00e5 l\u00e5ngv\u00e5rden utan att kommunicera alls. En julafton n\u00e4r Niklas med gitarr sjunger Stilla Natt s\u00e5 reser hon sig och b\u00f6rjar sjunga med.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nInstrumentspel och l\u00e5sningar
\n<\/strong>My, Niklas, Karin och Johannes samtalar ocks\u00e5 om olika l\u00e5sningar kring instrumentspelet. Niklas om alla nojor att inte duga, jazzpolisen, med sina gliringar i ett h\u00e5rt mallat hierarkiskt och icke st\u00f6ttande klimat. Johannes om traumatiska upplevelser av celloundervisning i ett klassiskt utbildningssystem med hierarkier, r\u00e4tt och fel, stenh\u00e5rd konkurrens och en pedagogik som bygger p\u00e5 hot och kritik mer \u00e4n uppmuntran och bekr\u00e4ftelse. Som kan ta d\u00f6d p\u00e5 all personlighet och gl\u00e4dje om man inte passar in.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nBr\u00e4nnboll och andra hang-ups
\n<\/strong>Vi talade om att nojor f\u00f6r s\u00e5ng egentligen kanske inte \u00e4r s\u00e5 annorlunda \u00e4n os\u00e4kerhet p\u00e5 andra omr\u00e5den. Hur m\u00e5nga har inte k\u00e4nt att det d\u00e4r att tr\u00e4ffa bollen i br\u00e4nnboll \u00e4r helt om\u00f6jligt. Andra kan, men sj\u00e4lv sp\u00e4nner man sig , det g\u00e5r fel, och kommentarerna och suckarna \u00e4r de vanliga.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nDe olika karakt\u00e4rerna
\n<\/strong>Vi har S\u00e5ngl\u00f6sa, Ugglan, Klokskapet och vi har de som skall leda S\u00e5ngl\u00f6sa genom hennes uppgifter. Det \u00e4r viktigt att se till att det inte blir k\u00f6nsstereotypt och f\u00f6ruts\u00e4gbart. T\u00e4nk t.ex. om ugglan kan sjungas av k\u00f6ren och inte av en man. Eller att Klokskapet kanske inte m\u00e5sta vara tungt och allvarligt utan lika g\u00e4rna kan vara busigt och galet. Eller bara m\u00e4nskligt.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nHistorien
\n<\/strong>Vad g\u00e4ller historien och synopsis finns tre fr\u00e5gor som beh\u00f6ver klarg\u00f6ras.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nV\u00e5nda, spr\u00e5k och form
\n<\/strong>Jag k\u00e4nner ett ovanligt stort m\u00e5tt av skrivkramp, av v\u00e5nda f\u00f6r att s\u00e4tta ig\u00e5ng. Givetvis h\u00e4nger det ihop med att jag haft mycket annat. Det beror ocks\u00e5 p\u00e5 att historien inte har en lika sj\u00e4lvklar botten som Vi i Villa eller Cirkus hade, f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Detta h\u00e4nger delvis ihop med de mots\u00e4gelser som n\u00e4mns ovan ang\u00e5ende historien, och att jag fortfarande \u00e4r os\u00e4ker p\u00e5 \u00e5t vilket h\u00e5ll jag skall dra den.<\/p>\n
\nLite om uppgifterna
\n<\/strong>N\u00e4r hon skall tycka om sig sj\u00e4lv. Om att klappa p\u00e5 sig sj\u00e4lv och tycka om. Att t\u00e4nka att, ja, det \u00e4r mitt ben. Jag tycker det \u00e4r fult. Men det har faktiskt g\u00e5tt \u00e5t mig hela livet.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nArbetsg\u00e5ng
\n<\/strong>Vi kommer att ses n\u00e5gra g\u00e5nger under h\u00f6sten. D\u00e5 skall vi improvisera och prata kring \u00e4mnet. F\u00f6rhoppningsvis kan vi arbeta med regiss\u00f6r Henrik Andersson vid n\u00e5got tillf\u00e4lle, och med koreograf Eva Ingemarsson.<\/p>\n
\n<\/strong><\/p>\n
\nImprovisationer
\n<\/strong>Vi har tyv\u00e4rr inte s\u00e5 mycket tid f\u00f6r att vara p\u00e5 golvet, n\u00e5got som annars ger s\u00e5 mycket. Det kanske skulle underl\u00e4ttat processen. Sista tr\u00e4ffen gick Karin, My och Niklas upp f\u00f6r lite r\u00f6relse och r\u00f6st. Det var kul f\u00f6r det var inget planerat och vi var f\u00f6r f\u00e5 f\u00f6r att kunna vara anonyma som gruppdeltagare. \u00a0Vi pratade samtidigt som vi gjorde saker om v\u00e5ra nojor, om vad som k\u00e4ndes obekv\u00e4mt. Och s\u00e5 blev det avsp\u00e4nt, och \u00e4ven om vi p\u00e5 grund av tidsbrist bara h\u00f6ll p\u00e5 en kvart s\u00e5 fastnade vi efter\u00e5t i samtal med en ny slags kontakt och \u00f6ppenhet. Det \u00e4r h\u00e4ftigt. Och det \u00e4r fin grupp som g\u00e4rna l\u00e4gger os\u00e4kerhet och l\u00e5sningar \u00f6ppet p\u00e5 bordet.
\n<\/strong><\/p>\n
\nBarnlitteratur
\n<\/strong>P\u00e5 tal om barnperspektiv har vi upprepade g\u00e5nger konstaterat att de stora barnboksf\u00f6rfattarna egentligen inte\u00a0“skriver f\u00f6r barn”. De t\u00e4nker inte s\u00e5, och de v\u00e4rjer inte f\u00f6r de sv\u00e5raste \u00e4mnen om d\u00f6d, droger och v\u00e5ldsamheten. Sen tar man upp det med r\u00e4tt perspektiv, men det finns d\u00e4r. Som i Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, Madicken, Mio min Mio, hos Tove Jansson eller Barbro Lindgren.
\n<\/strong><\/p>\n
\nInspiration
\n<\/strong>Vi skall se filmen Pans labyrint d\u00e4r en flicka skall l\u00f6sa uppgifter. Eller Lejonkungen, med en galen kn\u00e4pp uggla. Jesper Juuls, dansk familjepsykolog kommer p\u00e5 tal, liksom Bo Urban Nordgren som My tar s\u00e5nglektioner av.<\/p>\n