{"id":546,"date":"2013-12-12T00:03:52","date_gmt":"2013-12-11T23:03:52","guid":{"rendered":"http:\/\/newopera.se\/?page_id=546"},"modified":"2013-12-12T02:03:01","modified_gmt":"2013-12-12T01:03:01","slug":"tidningenkulturen","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/newopera.se\/en\/tidningenkulturen\/","title":{"rendered":"S\u00e5ngl\u00f6sa spelar p\u00e5 mer \u00e4n bara k\u00e4nslor"},"content":{"rendered":"

Recension i tidningenkulturen.se av Frida Sandstr\u00f6m 3 december 2013<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Robert Eklund<\/em><\/p>\n

<\/em>En gr\u00e5tande flicka som inte kan sjunga, s\u00e5 lyder sammanfattningen av nyoperaf\u00f6rest\u00e4llningen S\u00e5ngl\u00f6sa, som under m\u00e5ndagen hade nypremi\u00e4r p\u00e5 Atalante i G\u00f6teborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp av sk\u00e5despelare, s\u00e5ngare eller musiker som vanligtvis inte arbetar med opera \u2013 utan med andra musikaliska och teatrala uttrycksformer.\u00a0<\/em><\/p>\n

S\u00e5ngl\u00f6sa heter hon, flickan, som sjunger opera. Men, v\u00e4nta nu, var det inte s\u00e5 att hon just inte kunde sjunga?<\/p>\n

\u2013 Jo, hon sjunger n\u00e4r hon ska prata. Det \u00e4r n\u00e4r hon just ska sjunga som det tar stopp, ber\u00e4ttar Niklas Ryd\u00e9n, konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Atalante. Det \u00e4r han som har skrivit b\u00e5de manus och musik till f\u00f6rest\u00e4llningen. Att den behandlar sv\u00e5ra \u00e4mnen s\u00e5som ensamhet och d\u00f6d samtidigt som den riktar sig till just barn ser han inte som ett problem. Tv\u00e4rtom.<\/p>\n

\u2013 Barn kan sjunka ner i s\u00e5dana fr\u00e5gor oftare \u00e4n vad man kan tro, s\u00e4ger han och menar att det \u00e4r viktigt att utveckla det samtalet \u2013 n\u00e5gonting som han f\u00f6rs\u00f6ker att g\u00f6ra i S\u00e5ngl\u00f6sa.<\/p>\n

Och nog lyckas han. I en tidl\u00f6s, men \u00e4nd\u00e5 samtidsanpassad version av “Yllets” vandring genom de stora skogarna (ja, det \u00e4r om\u00f6jligt att inte associera till Nationalteaterns “K\u00e5ldolmar och Kalsipper” fr\u00e5n 1976) f\u00e5r publiken f\u00f6lja S\u00e5ngl\u00f6sa p\u00e5 hennes f\u00e4rd genom den sociala skogen.<\/p>\n

\u2013 Vad bra, s\u00e4ger Niklas Ryd\u00e9n, n\u00e4r jag n\u00e4mner sjuttiotalsreferensen.<\/p>\n

Ja, liksom forna generationers Yllet vandrar ocks\u00e5 tv\u00e5tusentiotalets S\u00e5ngl\u00f6sa fr\u00e5n plats till plats f\u00f6r att genom att hj\u00e4lpa andra ocks\u00e5 f\u00e5 hj\u00e4lp sj\u00e4lv. Hon vill kunna sjunga igen, n\u00e5gonting som f\u00f6r \u00f6vrigt kan l\u00e4sas b\u00e5de som en sj\u00e4lslig syssla, som en musikalisk s\u00e5dan. P\u00e5 f\u00e4rden f\u00e5r hon l\u00e4ra sig att andas in, ut, f\u00f6r att slutligen m\u00f6ta sitt eget ansikte i en liten spegel.<\/p>\n

\u2013 Att hon m\u00e5ste se sig i spegeln betyder att hon m\u00e5ste m\u00f6ta sig sj\u00e4lv, s\u00e4ger ett barn efter f\u00f6rest\u00e4llningen och f\u00f6rklarar att han tycker att den \u00e4r bra f\u00f6r att S\u00e5ngl\u00f6sa \u00e4r b\u00e5de \u00e4r glad och sorglig samtidigt.<\/p>\n

Jag h\u00e5ller med honom. Parketten sjuder av skratt n\u00e4r den Fr\u00e5n A till \u00d6<\/em>-inspirerade (om \u00e4n lite klokare) ugglan dansar runt och spottar ut de existentiella fr\u00e5gor som snart ska ge S\u00e5ngl\u00f6sa de sparkar i baken som beh\u00f6vs f\u00f6r att hon ska v\u00e5ga komma till skott f\u00f6r att b\u00f6rja f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6r\u00e4ndra sitt liv. Strax d\u00e4refter \u00e4r det f\u00e5 som undg\u00e5r en inre rysning n\u00e4r flickans inre r\u00f6st, Pronto (spelad av Karin Wiberg) retas med henne med b\u00e5de min- och violinspel. N\u00e4r det s\u00e5 uppdagas att S\u00e5ngl\u00f6sas storasyster \u00e4r d\u00f6d, och att det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som hon inte kan sjunga, gr\u00e5ter n\u00e5gra av barnen. En f\u00f6reg\u00e5ende drunkningsscen m\u00e5las upp med prats\u00e5ngen och bit f\u00f6r bit tvingas hon tillsammans med sin publik att m\u00f6ta det minne som hon s\u00e5 l\u00e4nge s\u00f6kt skjuta undan.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"
\n<\/a>De st\u00e4ller ofta s\u00e5v\u00e4l reflekterande, som v\u00e4ldigt konkreta
\n<\/em>fr\u00e5gor\u00a0om f\u00f6rest\u00e4llningen. Foto Frida Sandstr\u00f6m<\/em><\/p>\n

Sin slutgiltiga tr\u00f6st finner hon vresig i sina f\u00f6r\u00e4ldrar (som f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r helt fr\u00e5nvarande i f\u00f6rest\u00e4llningen) eller i de v\u00e4nner (som hon inte tycks ha). I st\u00e4llet sker dramats point of no return n\u00e4r hon st\u00e5r inf\u00f6r att sl\u00e4ppa taget om sin syster \u2013 som i detta fall gestaltas i dennas iPhone. I samma brunn som telefonen sakta sjunker ner till toner fr\u00e5n cello, piano och violin, hittar S\u00e5ngl\u00f6sa s\u00e5 den melodi som hon och systern brukade sjunga tillsammans. Med en gammal vevspeldosa, som st\u00e5r i en behagligt skarp kontrast till telefonens teknologi, lyckas hon s\u00e5 slutligen ta ton \u2013 tillsammans med sina nyfunna v\u00e4nner. Hon sjunger, hon g\u00e5r vidare,<\/p>\n

I f\u00f6rest\u00e4llningens efterf\u00f6ljande fr\u00e5gestund undrar ett barn om den d\u00e4r telefonen var en riktig iPhone, och jag tappar n\u00e4stan hoppet p\u00e5 nio\u00e5ringarnas intresse f\u00f6r de existentiella br\u00e4nnpunkter som f\u00f6rest\u00e4llningen just serverat p\u00e5 flertalet silverbrickor. Men, s\u00e5 fr\u00e5gar ett annat barn vad som h\u00e4nde med systerns kropp, och var deras f\u00f6r\u00e4ldrar egentligen h\u00f6ll hus n\u00e5gonstans.<\/p>\n

\u2013 De st\u00e4ller ofta s\u00e5v\u00e4l reflekterande, som v\u00e4ldigt konkreta fr\u00e5gor om f\u00f6rest\u00e4llningen, ber\u00e4ttar My Engstr\u00f6m Renman efter f\u00f6rest\u00e4llningen och understryker hur det inte s\u00e4llan \u00e4r barnen som noterar n\u00e5gonting som ingen av de medverkande tidigare hade sj\u00e4lva t\u00e4nkt p\u00e5.<\/p>\n

Just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r S\u00e5ngl\u00f6sa en f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r alla \u00e5ldrar. Inf\u00f6r dess v\u00e4l samspelta medverkande, h\u00e4pnar st\u00e4ndigt \u00f6ver den subtila \u00f6verg\u00e5ngen mellan teater och s\u00e5ng, instrumenthantering och gestikulerande. Men, det \u00e4r v\u00e4l just vad han syftar p\u00e5, Niklas Ryd\u00e9n, n\u00e4r han s\u00e4ger att hans tanke bakom konceptet “nyopera” \u00e4r att uppn\u00e5 ett renare och mer grundl\u00e4ggande uttryck. Jag h\u00e5ller med honom, f\u00f6r jag har \u00e4nnu inte l\u00e4mnat skogen, vars gr\u00f6na plastmatta \u00e4nnu doftar mossa och vars tv\u00e5 hinkar till brunnar kluckar tryggt i mitt bakhuvud. Jag kan inte sluta att le n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 hydran, den udda typ som S\u00e5ngl\u00f6sa klappade, kramade och, ja\u2026 hj\u00e4lpte. Samtidigt studsar \u00e4nnu barnens fr\u00e5gor sm\u00e4rtande mellan mina tinningar, samtidigt som de livligt springer runt \u00f6ver mina n\u00e4thinnor, ikl\u00e4dda de scenkl\u00e4der som de strax efter appl\u00e5derna fick prova att sj\u00e4lva ta p\u00e5 sig. Fr\u00e4mst i radbandet av minnesfragment f\u00f6rblir \u00e4nd\u00e5 den fr\u00e5ga som cellisten Johannes Bergion st\u00e4llde till barnen: “\u00c4r ni n\u00e5gra av er som sj\u00e4lva spelar ett instrument, teater, eller som sjunger?” M\u00e5nga barn str\u00e4ckte jakande upp h\u00e4nderna och Johannes Bergion undrade om det var p\u00e5 den kommunala musikskolan som de tog sina lektioner. Varf\u00f6r slogs jag s\u00e5 av en till synes irrelevant f\u00f6ljdfr\u00e5ga av detta slag? Jo, f\u00f6r att den p\u00e5minde mig om sin begr\u00e4nsade existens; det inte \u00e4r s\u00e4kert att samma fr\u00e5ga g\u00e5r att st\u00e4lla om n\u00e5gra \u00e5r, och \u00e4n mindre att den d\u00e5 g\u00e5r att svara ja p\u00e5. Med tanken p\u00e5 de barn som d\u00e5 h\u00f6ll kvar sin hand i luften, l\u00e4mnade jag S\u00e5ngl\u00f6sa. Nynnandes, och med en knuten n\u00e4ve i fickan.<\/p>\n

Frida Sandstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Recension i tidningenkulturen.se av Frida Sandstr\u00f6m 3 december 2013 Foto Robert Eklund En gr\u00e5tande flicka som inte kan sjunga, s\u00e5 lyder sammanfattningen av nyoperaf\u00f6rest\u00e4llningen S\u00e5ngl\u00f6sa, som under m\u00e5ndagen hade nypremi\u00e4r p\u00e5 Atalante i G\u00f6teborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp av sk\u00e5despelare, s\u00e5ngare eller musiker som vanligtvis inte arbetar med opera \u2013 utan … <\/p>\n

Continue reading “S\u00e5ngl\u00f6sa spelar p\u00e5 mer \u00e4n bara k\u00e4nslor”<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-546","page","type-page","status-publish","hentry"],"jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/P6Z47T-8O","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/546","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=546"}],"version-history":[{"count":6,"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/546\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":565,"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/546\/revisions\/565"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/newopera.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=546"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}