Den första versionen av Sånglösa blev färdig den 9 november. Under en månad har texten sedan gått igenom en ordentlig redigering. Det har skett genom att vi läst texten högt med olika medlemmar i ensemblen. Sedan har vi gått igenom bit för bit, diskuterat olika problem, och hittat strykningar, renodlingar och justeringar. Någon gång har jag också läst texten själv och ändrat lite.
Mellan 9 november och 10 december har det blivit tio nya versioner av texten. Den första var på tjugo sidor, 29187 tecken. Den sista är sexton sidor och 23903 tecken. Här finns de två texterna: Sånglösa v 2.1 och Sånglösa v 3.3.
Medverkande i processen
Eva Ingemarsson och Niklas har haft tre effektiva läsningar. Sen har vi läst i olika grupperingar där Lena Fridell, Karin Wiberg, My Engström Renman och Henrik Andersson alla medverkat två, tre eller fyra gånger. Alla har kommit med synpunkter och blivit engagerade i texten, och vi lyckas alltid komma överens i gruppen, ibland efter en rejäl diskussion. Denna process leder till att vi bottnar i vad vi verkligen menar. Som Henrik påpekade senast innebär det att mycket av det förberedande regiarbetet görs redan nu.
Vad har ändrats
Det har gjorts en del enkla strykningar för att snygga till texten. Vi har tittat på genus och risken att Sånglösa blir svag och ett offer. Vi har sett igenom Prontos roll och hans utveckling från ond till god. Vi har tittat på scenerna och de olika uppgifterna, tagit bort onödiga utvikningar och gjort genomförandet enklare och rakare. Vi har också tänkt om vad gäller scenövergångarna.
Här följer en genomgång av ändringarna. Det finns ett dokument med allt som är struket. Det går att läsa här.
Genus och förminskning
Redan från början kunde man se problem med upplägget där en liten flicka som gråter och har det svårt möter en gammal klok uggla, säkert en farbror. Vi har arbetat med Sånglösa så att hon inte förminskas och är svag i onödan. Hennes egna beskrivningar av sig själv skall inte vara entydigt puttifierande. När hon ser sig i spegeln ser hon inte längre en liten flicka, utan ett barn. Eller när hon klarat något svårt behöver man inte säga att Nu har du varit en stark och duktig flicka. Man kan helt enkelt säga att Nu har du varit stark och duktig.
Ugglan, Olgan, Hydran och Bogdir måste kanske inte könsbestämmas. Istället för att säga om Hydran att hos henne skall du få tre uppgifter att klara, kan man säga att där skall du få tre uppgifter. Det kanske är så att Ugglan och Bogdir är män och Olgan och Hydran kvinnor. Men är detta viktigt, och behöver det poängteras genom upprepad könsbestämning?
När jag hittat på dem har jag ibland haft klassiska referenser som “den kloka ugglan”, eller den “snälla gumman”. De är ofta könsbestämda och ibland vill man dra nytta av just referenser som redan står för något. Men frågan är faktiskt hur viktig just könsbestämningen är, och oavsett det, om det går att klara sig utan den, för att inte befästa könsordningar i onödan.
Det tål att påpekas att man i finskan klarar sig alldeles utmärkt utan genus. Man har inget han eller hon, bara ett neutrum.
Pronto
Pronto är Sånglösas inre röst, hennes inre destruktiva malande. Som förminskar och förklenar henne i alla sammanhang och ger henne dålig självkänsla. Denna roll är väldigt välgörande och rolig, men vi har rensat för att det inte skall bli tjatigt. Vi har också gått igenom när och hur Pronto förvandlas från en destruktiv kraft till ett stöd för Sånglösa. Det sker i takt med att hon klarar uppgifter, och definitivt på slutet när hon klarar att möta det svåra.
Vi har också funderat på om hon kan prata till andra än Sånglösa. Om hon är en inre röst kanske inte hon kan förklara saker för Bogdir? Vi har tagit bort sådant.
Första scenen med Ugglan
Här har vi strukit bort historien precis i början om att Du går med din hund, den sliter… och historien om barnet som som skjuts i huvudet. Vi har också rensat i berättelsen om ledsenhetens orsak och strukit sången med Jag är så ledsen för jag har inga andra intressen…
Vi har också sett över hur Skogen presenteras och hur Skogen ger Sånglösa uppgifter.
Övergångar, väsen och vandringar genom skogen
Vi har bestämt att Olgan, Hydran, Bogdir och kanske Ugglan alla är aspekter på Skogen. Ugglan följer inte med till de andra, utan Sånglösa vandrar själv genom skogen i mellanscenerna för att komma till nästa scen. Jag skall också skriva in körer i mellanscenerna där Skogen kan sammanfatta vad som hänt, förklara nästa uppgift, och kanske skrämmas lite.
Olgan
Vid stupet har inte så mycket ändrats, men vi har strukit lite så hon får inte lika många deluppgifter när hon skall spegla sig. Nu skall hon klara att se något mer än det dåliga, men utan att det krånglas till med att hon först skall se det neutralt sakliga, och sedan det positiva.
Hydran
Förut inleddes Hydran med att Sånglösa berättade de uppgifter som Olgan viskat i hennes öra. Det behöver hon inte längre eftersom Skogen nu berättar detta i mellanscenen medan hon färdas till Olgan.
Hos Hydran skulle hon förut ta på Hydran, bli klappad på av Hydran och kramas. Den mittersta är ersatt med att de skall se varandra djupt in i ögonen.
Bogdir och slutet
Här har flest strykningar skett. Vi har avskaffat Hemligan som var det väsen som bevakade hemligheter. Nu finns bara hemligheterna där som vanligt. Vi har rensat rejält i uppgifterna kring brunnen. Förr hittade hon pappans vigselring, det är borta, liksom att hon hittade tre speldosor, nu är det bara en.
Vi har strukit hela scenen där hon med amuletter i sin hand skall sjunga ner i brunnens djup för att hitta rösten. Det är borta och nu hittar hon, med Prontos hjälp, sin sångröst när hon prövar den enda kvarvarande speldosan.
Till sist har vi tagit bort alla anspelningar på att de döda finns någonstans där det som var fortfarande är… Det var vackert på sitt vis men lade till onödiga utvikningar i en mystik som kan vara vilseledande och förvirrande.
Det är väldigt kul att stryka, rensa och rena en text. Det har varit spännande att göra det i samtal med både gamla medarbetare som Eva, men också helt ny som Henrik, Lena, Karin och My. Det har fungerat fantastiskt bra och texten lyfter en bit för varje gång.
Men nu är det nog slut. Jag skall föra in senaste ändringar, skriva Skogens text till mellanscenerna och läsa texten några gånger med det rytmiska i fokus. Sedan är det dags att börja skriva musiken. Förhoppningsvis börjar jag innan jul.
//Niklas 121216