31 oktober – Att tycka om sig själv

Jag sitter på Hydra, en fantastisk liten grekisk ö. På café nere vid hamnen. Jag jobbar på med Sånglösa och jag har skrivit text fram till det att hon skall få sin första uppgift. Librettot som det ser ut just nu finns här.

Två aktuellaa frågeställningar
Nu skall hon få sina fyra uppgifter: att lära sig tycka om sig själv, vara nära andra, möta det svåra inombords, och till sist våga pröva. När jag skall börja skriva scenen med den första uppgiften ser jag att jag måste ta reda på två saker, formen och innehållet.

Formen
Jag måste bestämma formen för hur scenerna skall se ut. Är det så att hon får frågor att svara på? Eller slåss hon med mytologiska monster som representerar inre demoner? Eller skall hon balansera på kanten till ett stup, hoppa över en brinnande ribba, klättra i en lina över en flod? Eller konstrueras olika lekar, eller spel, som är symboliska för varje uppgift, som att hon jagas av en spegel, försöker undvika att vara nära någon på scenen, eller möter inre demoner i en gestaltning?
Ja hur formen för uppgifterna skall se ut vet jag inte riktigt än. Kanske en blandning av symboliska, någorlunda realistiska lekar, och frågor att svara på.

Hur hon klarar uppgiften
Man kommer också i samband med varje uppgift att behöva bestämma vad det innebär att hon klarar uppgiften. Hur visar hon att nu tycker jag om mig, nu kan jag vara nära etc.

Summan av uppgifterna
Jag har också tänkt att det kanske just är summan av de tre första uppgifterna som gör det möjligt att börja sjunga igen. Inte en enskild. Om man både kan acceptera sig själv, vara i nära relationer, och våga möta de inre demonerna kanske man kan komma helare ut.

Om syskon som dör
Jag talade med min mor som är psykoterapeut och barnpsykolog. Jag berättade om Sånglösa och vår idé att hon skall ha förlorat ett syskon.
Hon tyckte det lät som ett realistiskt tema, och att det är helt rimligt att Sånglösa inte kan sjunga om hon förlorat ett syskon hon ofta sjöng med. Sådant sätter sig både fysiskt och psykiskt.
Vidare pratade vi om den dubbla förlusten, hur man först förlorar syskonet och sedan föräldrarna, eftersom de försvinner in i sorgen. Och att man dessutom ofta försöker ta ansvar och hjälpa dem att klara sin sorg.
Sedan den oundvikliga skulden. Skulden för att man själv finns kvar och kanske till och med har roligt. Detta kan leda till att man straffar sig själv och undviker att må bra. Eller att t.ex. sjunga…
Men också skulden för varför jag fick leva. Alla frågor. Tillsammans med det magiska tänkandet, om jag bara gjort si eller så, kan det bli till en hela tiden malande skuld och tankar. Och det uppstår en rädsla att bara försvinna in i allt detta.
Om Sånglösa var fyra år när hennes syskon dog och nu åtta, så kan det mycket väl vara så att hon förträngt sorgen och upplever sångkrampen som något hon inte riktigt förstår. Hon undviker alltså det riktigt svåra och låtsas må bra.

Några idéer kring att tycka om sig själv
Kan Pronto hjälpa till? Är det han som skall bli snällare? Leder hela uppgörelsen till att han inte finns mer, eller att hon i alla fall slipper det destruktiva och negativa i hans röst?
Sånglösa kanske inte klarar att vara i nuet för att hon då får ont i bröstet och magen. Istället flyr hon kanske in i gråten. Och tänker på hunden som dött. (Som ju faktiskt dog för ett halvår sedan.) Men detta med syskonet ligger och gnager därinne…

Spegel
En spegel som jagar henne och frågor. Vad ser du? Någon som är rädd… Någon som gråtit… Någon som är för kort…
Eller i möta sig själv-scenen: Vad hör du? Rösten som säger att jag inte borde släppt hunden… Att jag är ensam, ensam…

Frågor
”Säg något du tycker om hos dig själv.” ”Inget.”  ”Fel svar. Två chanser till!” ”Säg något du tycker om hos dig själv…
Sen blir det rätt till sist.
Sen kommer ”Säg något du är bra på.” Eller ”Säg något andra tycker om dig.”

Andra idéer till uppgifterna
Klara att välta kull fyra stora stora saker som står för var sin problemvärld…???
Klappa på sig själv. Klappa på andra…
Eller svara på frågor:

Klara av eller monster
Eller är det något hon måste ”klara av” för att kunna börja se sig mer positivt? Nåt som går att visa på scenen?
Eller skall hon nedlägga olika monster? Ett som säger alla elaka saker. Ett annat som heter ”jag-klarar-inte-monstret”. Och ett som är ”Jag-kan-inte-förlåta-mig-själv-monstret.”

Möta någon som är värre
Kanske skall hon träffa någon som är ”värre” än hon själv? Någon som verkligen tror hon är dum, ful, fet, rädd, blyg, trots att hon egentligen inte alls är det. Och Sånglösa får frågan: ”Håller du med henne?” ”Absolut inte. Hon är ju vacker, smart…” Blir som en varnande bild för negativa självuppfattningar…

Att tycka om sig själv
Inför att skriva scenen om att tycka om sig själv har jag också kollat runt lite i vad som finns på nätet. Och det finns massor. En del gripande, en del väldigt proffsigt i KBT-stil och massa folk som försöker hjälpa varandra. Och som mår så dåligt. Jag bifogar två dokument. Det ena med klipp från vad folk skriver och svarar på olika forum. Det finns här.
Och ett med Mia Törnblom som skrivit en bok om att tycka om sig själv.  Det finns här.

Sammanfattning tycka om
Allt detta kan tyckas lite kbt-präktigt men det finns ändå en kärna i det. Här är en sammanfattning av problemområden man måste lära sig hantera.
• Den inre rösten som alltid beskriver misslyckandet, det dåliga.
• Den negativa bild man därför har av sig själv. Inte realistisk, bara negativ. Beskriv positivt saker också.
• Rädslan för andras blickar och domar.
• Ensamhet för att man tror att andra ser lika negativt vem man är som man själv gör, och att man därför undviker andra och blir ensam.
• Prestationsskräck och rädsla för misslyckande. Att kunna skilja på färdigheter och personliga kvaliteter. Man kan misslyckas med något men ändå vara bra.
• Ställa realistiska krav på sig själv.
• Undvika självdestruktiva beteenden och undvika att göra saker som man egentligen inte tycker man borde göra.
• Att acceptera. Till exempel rädslan
• Att förlåta sig själv för saker som blev fel. Och lära sig hantera känslor av skuld och skam.
• Vara här och nu.
• Lära sig hantera en negativ kroppsbild och skaffa sig en mer realistisk.

//Niklas den 1 november

NewOpera CO

NewOpera CO skapar nyopera, nyskapande musikdramatik. Konstnärlig ledare är Niklas Rydén.

Med stöd av

Kulturrådet, VGR, Göteborg, Konstnärsnämnden, Framtidens Kultur, Dramatikerförbundet.

Kontakt

Du kan kontakta NewOpera CO med mail eller vårt kontaktformulär. Info finns här