3 november – Uppgifterna

Under en promenad på Grekiska ön Hydra hittade vi i byn Kamini en underbar liten taverna precis vid vattnet. Trötta satte vi oss, och efter en fantastisk chokladkaka, kaffe och konjak kom energi och kreativitet tillbaks. Vi talade fram och tillbaks om de uppgifter Sånglösa skall utföra och hur formen för dessa skall se ut.
Detta är ganska rudimentära anteckningar. Jag återkommer med mer reflektioner och utvecklingar i nästa inlägg.

Sånglösa
Utifrån alla studier kring självkänsla och barn som farit illa undrar man över Sånglösa.
Sånglösa har inte haft besvärliga föräldrar men när hennes syster (eller bror) dog i en olycka försvann alla in i sorg och Sånglösa blev dubbelt ensam. Ensam i sin sorg, och övergiven av föräldrarna. Hon kände också skuld över om att hon kanske kunde gjort något, och över att hon får leva kvar och ha det bra i motsats till systern. Hon försöker också ta hand om föräldrarna, vilket inte fungerar, och får mer känslor av otillräcklighet.
Nu är hon ensam för att hon alltid är ledsen, och ändå har hon egentligen inte kunnat sörja riktigt. Hon tror själv att hennes gråt beror på hunden, sången, ensamheten och på det deppiga, ständigt dystra. Systern tänker hon inte på och föräldrarna har lyckats få vardagen att åtminstone verka normal. Och för andra visar hon helst inte hur ledsen hon är.

Uppgifterna
Uppgifterna är ett pärlband som leder över till varandra och hänger ihop. Egentligen är det kanske bara tre uppgifter:
Att tycka om sig själv, att våga vara nära andra och att möta det svåra inuti. Den fjärde uppgiften är ju att pröva, att sjunga. Detta kanske inte är en uppgift på samma vis, utan mer resultatet av de andra.
När hon lyckas sjunga blir det också att hon klarar av, att hon vågar känna och uppleva, och att hon träder ut, får finnas, synas, höras.

Lite inledande kring uppgift ett
Det skall handla om den negativa inre rösten och känslan att inte klara. Det är här det finns en idé om att använda en spegel. Hon ser i spegeln och flyr undan.
(En liten sidoidé: Kan det vara så att hon först inte ser något och sedan sakta träder fram för sig själv?)
Vad ser du? Ensamhet, rädsla, gråt. Kan hon så småningom se nåt mer positivt.
Eller Kan du säga något positivt med dig själv? Nej. Fel svar. En chans till…

Uppgift två, att vara med andra
Kanske handlar det här om att kunna hjälpas åt, att kunna ta hjälp av och lita på någon annan. Att förstå att någon annan faktiskt kan tro på och stödja henne i det hon gör och är.

Uppgift tre, att möta det inre svåra
Här handlar det om minnen som träder fram. Bortom gråten och ensamheten i dag träder minnet fram av hur systern dog, av hur föräldrarna tog det och av all skuld. Sedan minnet av hur de sjöng tillsammans…
Men vad sjöng ni? Sedan skall hon prova att sjunga…

Attribut och aktioner som kan fylla scenerna
Vi funderade kring att de olika uppgifterna skall ha var sin tydliga sceniska struktur.
Spegeln. Kanske är hennes första uppgift att hitta spegeln där i stupet. (Hon måste klara att luta sig ut från en stol och ta spegeln som är gömd under sätet.)
Sedan följer ett görande med spegeln.
Tillit, spegling, contact. Kan uppgift två bygga på att man gör saker där man måste lita på varandra? Eller att man skall utföra något där man behöver vara två?
Skrinet. Trean kanske kan vara ett skrin. Vars nyckel sitter på baksidan av spegeln. (Får hon gåtor för att hitta? …”därbak på nåt du inte ville se in i…”?) I skrinet hittar hon foton, eller saker som påminner om det som varit. Föräldrarnas gråt, systern.

Uppgift ett
Kan du se nåt du tycker om? Nej. Titta här i spegeln. Nej. Pronto: Du är ful. Du är ful. Fel svar. Två försök till.

Uppgift två
Det handlar om att kunna be om hjälp. Förtroende. Våga gå fram.
Det är väl ingen som tror på mig, som vill hjälpa mig, som vill göra nåt för mig…
Som jag kan lita på. Om man blivit övergiven tar det tid att bygga tillit.

Alla uppgifterna
Det finns inre kritiska röster, ett inre motstånd. I den första skall hon övervinna rädslor, lära sig tycka om, tro på sig själv. Att hon kan klara något.
I den andra skall hon kunna ta hjälp av andra. Göra detta och kunna lita på andra.
I den tredje skall hon plocka fram de svåra minnena. Det blir till en förlösning, hon får styrka, när hon kan se sorgen, acceptera sanningen, det som hänt och bli av med skulden.
Hon blir lugn, kan öppna upp, andas och minnas sångerna.

Lite till om det sceniska
I den första är det spegeln hon skall hitta. Sedan är det spegeln hon flyr samtidigt som hon får svara på frågor.
Den andra är mest oklar. Är det kanske så att hon måste utföra något där hon måste samarbeta nära med andra? Hoppas långrep, stå på stege, luta sig ut och hålla i… Ja, vet inte riktigt ännu.
I den tredje skall hon hitta skrinet, nyckeln och sedan inuti finna sakerna som ger henne minnet åter.
Kanske finner hon också speldosor med de sånger hon sjöng med sin syster, och som kanske kan användas nu när hon skall försöka sjunga. Kan bli magiskt och fint ihop med orkestern.
Och vad är det hon skall sjunga. Är det barnvisor? Vad sjunger barn för barnvisor idag? Kolla upp!

Här kommer till sist en liten sidohistoria
På restaurangen på Hydra beställde vi två kaffe, två konjak och en dessert. Kyparen pratade bara grekiska och kom efter en stund med kaffet, konjaken och ett rejält glas Ouzo, med is och vatten. Så det kan bli. Ouzo istälet för efterrätt! Vi smuttade lite på den och talade om lakritssmaken och hur fulla vi skulle kunna bli om vi drack både konjak och Ouzo. Men sen kom desserten och vi började samtala om Sånglösa, drack vår konjak och glömde bort Ouzon.
Vid bordet framför oss satt en familj. Två föräldrar, fyrtio nånting, med ryggen mot oss, och en tioårig dotter, vänd mot oss. Efter tio minuter kom plötsligt kyparen till oss och frågade om Ouzon. Vi sade nej, den ville vi inte ha. Då tog han den och gav till familjen som fick dricka den. De hade från början beställt den, men han hade råkat ge den till oss. Vi sade inget om att vi hade smakat.
Då fick jag idén till följande lilla drama.

Familjelögn
“Mamma, pappa! Tanten och farbrorn drack ur ditt glas förut!”
“Men lilla vän! Vad säger du?”
“Men de gjorde det. De drack…”
“Men prata inte strunt.”
“Men jag såg det ju! Du kan få baciller”
“Du skall alltid hitta på. Bara hitta på.”
“Jag hittar inte på alls. Hon drack. Och han också.”
“Nu lyssnar du. Det var kyparen som kom med glaset till mig. Inte tanten.”
“Men jag såg ju hur de drack!”
“Hur skull hon kunnat det när kyparen hade glaset?”
“Hon hade glaset först och sen när du frågade kyparen och…”
“Nu räcker det. Hur många gånger skall jag behöva säga. Du får inte ljuga! Det är fult att ljuga, och jag förstår inte hur vi kunnat få en flicka som hittar på så mycket strunt som du. Hallå! Hallå! Kan vi få betala!”

Ja, en liten kort berättelse om hur det kan bli när man möts av misstro. Hur det kan leda till att man inte vågar tro på det man ser eller upplever. Inte vågar lita på sina egna känslor och så småningom kanske inte ens vågar känna något.
Ja, så illa får vi hoppas att det inte går för Sånglösa.

// Niklas

NewOpera CO

NewOpera CO creates newopera, inventive music drama. Niklas Rydén is founder and artistic director.

Financial support

Kulturrådet, VGR, Göteborg, Konstnärsnämnden, Dramatikerförbundet.

Contact

Contact NewOpera CO with email or our contact form. Info is here