Nu är arbetet med texten i stort sett avslutat. Under den gångna månaden har vi träffats och läst ett tiotal gånger och arbetat med texten, läs mer här.
Den tionde december besökte vi för andra gången Oscar Fredrikskolan och läste för en klass. Nya tankar om rollfördelning, regi och kostym/scen har fötts under tiden, och frågan om hur Sånglösa kan sjunga all text när hon inte kan sjunga har diskuterats.
Oscar Fredrik med en trollbunden klass
Våren 2011 var vi i en första klass på Oscar Fredrik. Där fick vi idéen att Sånglösa skall lösa uppgifter, och lite förslag till sådana. Nu var vi tillbaks samma barn. De går nu i tvåan tillsammans med treor i en 2-3 klass. Ordinarie läraren var sjuk, och vikarien lämnade oss ensamma med de drygt tjugo och ganska stökiga barnen. Vi fick bra kontakt, alla satt i sina bänkar, My läste Sånglösa, Karin Pronto och Niklas alla andra roller. Först berättade Niklas om alla olika roller, och lite om grundstoryn.
När vi började läsa blev det alldeles tyst och barnen var helt med under de fyrtioett minuter det tog att läsa. Efter första scenen började någon gå på toaletten, och någon gick till papperskorgen och jag tänkte att det skulle bli oroligt. Men så blev det inte. Istället var det nästan magiskt. Man kunde hålla ut i spännande ögonblick och det var dödstyst.
Historien fångar uppenbarligen och den känns inte lång. Mest uppenbart var att Pronto med alla sina elakheter, rim och ramsor fungerar. Han blev snabbt mycket populär och rev ner skratt nästan varje gång han busade.
Kommentarer från barnen
Vi frågade om de tyckte det var långt och om de förstod allt. Inga problem sade de. De tyckte inte den var speciellt sorglig, och trodde att den fungerar bra för lågstadiet och kanske årskurs fyra. Pronto var stor favorit och Karin var den som först fick skriva autografer. Men det spred sig snart och de ville ha autografer från alla oss. Enskilda barn kom fram och ville poängtera hur bra de tyckte det var. Fantastiskt!
Synd att vi inte kommit på att be dem skriva ned sina reflektioner. Jag har mailat den sjukskrivna läraren och frågat om hon kan ordna något sådant.
Längden och sången
Sånglösa tar just nu drygt fyrtio minuter att läsa om man tar ut tiden. Med musik blir det längre, men förmodligen inte mer än femtio minuter, speciellt som vissa saker kommer att gå snabbare än vad vi läser idag.
Vi har funderat på detta med att Sånglösa sjunger hela tiden. Hur skall man då tro på henne när hon säger att hon inte kan sjunga? Lösningen skulle kunna vara att Ugglan frågar henne, Men du sjunger ju hela tiden? Och att hon då svarar att Jo, visst kan hon sjunga prat, att prat-sjunga går bra. Det är när hon skall sång-sjunga det blir svårt. Kanske kan det vara en lösning.
Casting och placering
Det har blivit så att Karin läst Pronto de sista gångerna och alla har tyckt det varit bra. Då kommer hon att kunna gå runt med sin fiol och följa med My på scenen. Johannes och Niklas får tillsammans dela på de andra rollerna Ugglan, Olgan, Hydran och Bogdir. Kanske kan de ta varannan, eller så kan vissa vara i kör.
Skogen, som skall vara en kör kanske kan framföras av hela ensemblen.
Henrik kommit på att orkestern kan sitta i mitten och att My får utforska skogen runt och i orkestern, som är som en del av skogen.
Kostym och scen
När vi såg Orionteaterns uppsättning av Orfeus hade de en skulptural kostym av Jonna Bergelin, med mask och hårarrangemang av Linda Sandberg. Jag kände genast att detta skulle kunna vara något också för oss. Att ha kostymer som tydligt definierar rollerna, speciellt som vi ju ofta byter roller, och en kostym som blir till en turnébar scenografi. Vi skall fråga Monique Wernham som gjort performance på Atalante, och Matilda Larsson som gör kostym till Frauke om någon av dem skulle ha tid.
Det skall bli spännande att se iscensättningen av Sånglösa växa fram.
//Niklas 121217
Här är några bilder från Orionteaterns Orfeus och en bild på Kitt Johnson, koreograf från Danmark i solot Drift. Kanske så Hydran ser ut?
