Warning: Parameter 2 to qtranxf_postsFilter() expected to be a reference, value given in /var/www/newopera.se/public_html/wp-includes/class-wp-hook.php on line 308
20 augusti – Nya idéer

20 augusti – Nya idéer

Sånglösa idé till synopsis 20 augusti  

 

Det går att utgå från den gamla texten. Börja om med den och utveckla och känna på språket.

Jag vill utveckla detta med ledsenheten. Den känns fint och bärande.

Hur relationen mellan temat om destruktivt dålig självkänsla med låsningar skall balanseras mot idén om ett trauma vet jag inte riktigt än.

Varför kan hon inte sjunga?
Beror detta att hon inte kan sjunga på att hon har en neurotisk och destruktivt dålig känsla för sin egen oförmåga som bekräftas varje gång hon försöker. Eller har hon istället varit med om ett trauma som gör att hon inte kan. Antingen att någon sagt att hon sjunger dåligt, eller att någon dött.

Det går att börja skriva utan att ha löst detta definitivt, men att det skall finnas med ett trauma tror jag mer och mer på. Hur rädslan för att försöka, och den hopplösa oförmågan skall komma in får vi se.

OK:
Det börjar alltså med att hon är ledsen. För att hon är så dyster. Sen berättar hon om sången. Och visar att det inte går.

Hennes trauma, som inte avslöjas ännu är kanske så här: Hennes mamma kunde inte följa med när de flydde från kriget i hemlandet. Hon blev kvar hos sin sjuka mor och nu vet ingen var hon är. Och mamma sjöng alltid så vackert. När Sånglösa var liten och skulle sova, när hon var ledsen, eller när de vandrade vid havet. Det var trygghet, skönhet och det var meningen med livet.

Ugglan ställer så Sånglösa inför fyra uppgifter:

• Hon måste våga möta och bli vän med det svåra.
• Hon måste våga tycka om sig själv. (som hon är, även som ledsen)
• Hon måste våga vara nära (någon annan).
• Hon måste våga pröva.

Inför varje uppgift skapas en tablå, och kanske presenteras en ny karaktär.

Möta det svåra. Här hålls hemskheter upp. Eller hon måste blunda och se. Hon skriker, värjer sig. Hon minns svåra saker och kommer till sist till sorgen över mamman. Som hon normalt inte tänker alls på. Hon har istället stängt in den och berättar aldrig för någon.

Tycka om sig själv. Kanske en scen där någon håller upp en spegel och hon är missnöjd med att hon är ful, kort, tjock, sned eller tråkig, bara ledsen etc. Hon jagas med spegeln, värjer sig, men lugnar sig med hjälp av kloka råd och tankar kring att acceptera sig själv sådan man är.

Vara nära någon annan.  Här får någon närma sig, fysiskt, rumsligt, med kroppskontakt och med verbal och tillits-baserad närhet. Exakt hur får betänkas.

Pröva.  Det är här hon testar att sjunga och detta blir till sist en musikalisk lek som vägleds av någon av de andra. Kanske skall hon först våga testa något annat hon är dålig på. Räkna?
Till slut leder detta till att hon tillsammans med de andra sjunger det undersköna som förmodligen är ordlöst och som kanske är det som mamman sjöng när hon var liten
Detta undersköna har kanske presenterats redan tidigare. Både innan allt börjar och några gånger i pjäsen.

Parallellt berättas historien om Uppskjutet i tre delar. Kanske kommer del tre som en avslutning. Och det kanske visar sig att någon av de inblandade i Uppskjutet är en av karaktärerna kring Sånglösa. (Eller hennes mamma?)

Eller så dyker hennes mamma upp när hon får höra sången?? (Lyckades fly och nu har hon hittat sin dotter.)

//N 20 augusti