[:sv]I dagens musikkonst finns nya genrer där artister med en personlig röst hittar fungerande former för det de vill uttrycka. Men de arbetar nästan alltid i låtform och med konserten som format. Under 1960- och 70-talet gjordes experiment med föreställningar som Tältprojektet, Les Parapluies de Cherbourg, Michel Legrand’s och Jaques Demi’s jazzoperafilm från 1960, en del musikdramatik av Kurt Weill eller av Frank Zappa och Pink Floyd.
Men under de senaste tjugo åren har populärkulturen fastnat mycket i de format som massdistributionen förstår, alltså i låtformen, på skiva eller på konsert. Kanske är det därför som de flesta kompositörer och dramatiker har övergivit popen, rocken, jazzen, kabarén, visan och låtit den vara en arena för låtskrivare eller musikalskapare.
Samtidens tonsättare och musikdramatiker har istället skrivit i modernistisk eller nyklassisk stil för de traditionella instrumenten och rösterna. Mycket av detta har givetvis ett stort värde, men har det ändå inte kunnat ta vara på den fräschör och angelägenhetsgrad som funnits i de nya populärmusikaliska uttrycken.
En uppgift för NewOpera CO är att undersöka hur man kan skapa dramatisk musikkonst som använder tonspråk och stilgrepp från populärmusikaliska genrer. Eller som använder klassisk teknik utan att hamna i den opersonliga förfining som så starkt utmärker och präglar den klassiska musikscenen. Det handlar om att utforska möjligheten att göra musikkonst som bottnar i en klassisk tradition, men som har ett mer folkligt och personligt tilltal.[:en]In the music art of today there are new genres in which artists with a personal voice finds functional forms to express what they want. But they work almost always in track format, with songs, and with the concert format. During the 1960s and 70s there were experiments with performances like The Who’s rockopera, Les Parapluies de Cherbourg, Michel Legrand’s and Jacques Demi’s jazz opera film from 1960, some were influenced by musical drama of Kurt Weill and Frank Zappa and Pink Floyd made important attempts.
But over the last twenty years, popular culture stuck very much in the format that the mass distribution understand, thus the track form, on disc or on the concert. Perhaps that is why most composers and playwrights have abandoned the pop, rock, jazz, cabaret and sing-a-sonwriter field, and let it be an arena for songwriters or creators of the musicals.
Contemporary composers and music dramatist have instead written in the modernist or neo-classical style of the traditional instruments and voices. Much of this, of course, have a great value, but it has still not been able to take advantage of the freshness and urgency that exists in the new popular musical expressions.
One task for NewOpera CO is to explore how to create dramatic and serious music art that uses tonal and stylistic devices from popular music genres. Or using the classical technique without getting into the impersonal sophistication that so strongly characterize and imprints the classical music scene. It’s about exploring the possibility of making music art rooted in the classical tradition, but with a more popular and personal appeal.[:]